Haeggmeister

Jaha, idag var man där igen.

Dagen började lite fint med en kvart elektronik, och sen bar det av til tandläkaren i Åby för min del. Det är lika läskigt varje gång! Hur sjutton gör de egentligen? De glömmer då aldrig! T.o.m. de andra tandläkarna som går förbi i korridårerna som råkar få syn på mig kommer in och frågar hur det är med tanden!

Det är sjuktligt att de kan komma ihåg såna här händelser och personer efter tre år!

För tre år sen gjorde jag ett mindre lyckat dyk på Åbys simhall när vi skulle simma snabbt i skolan. Vi startade på sidan där djupet är 1.2m. Botten är kakel. sånt där hårt, ni vet? Jag skulle precis som alla andra dyka ner, då Peter lyckades komma ivägen, så att jag var tvungen att väjja neråt. Det gjorde ont i munnen och näsan kan jag säga. Eftersom den ena framtanden som vanligtvis brukar ligga 1 mm framför den andre, nu låg 1 mm bakom den andre. Se mig inte som gnällig nu bara! Jag är grymt glad att det bara var munnen och näsan, och inte själva nacken, vilket det mycket väl hade kunnat vara. Jag insåg hur som helst att ett besök hos tant tandläkare kanske inte är helt fel.

Dagen efter gick jag dit. De frågade vad som hänt, och dum som jag var, så var jag ju ärlig också! Fatalt misstag! Fatalt!! Tanden fick diagnosen "Död inom några år", och jag uppmanades att skaffa en tandförsäkring. Då kan jag åtminstone få en ny protes sen.

Nu till själva huvudpoängen! Det här hände i mitten av nian, och de där tanterna på det där stället kommer fortfarande ihåg mig! Varför glömmer de aldrig? Det är lika pinsamt varje gång! De kunde ju åtminstone glöma bort mitt namn, så att man inte ska känna sig så speciellt korkad.

Aja, man kan ju inte göra annat än att avundas deras goda minne, och i många fall fina tänder.

Klart och slut! Auf wiedersehen!