Haeggmeister

Jag blir överaskad av mig själv ibland. Nu är ett sådant tillfälle! Under de två kommande veckorna kommer jag ha prov i alla ämnen, men jag är inte stressad för fem öre. Jag är faktiskt så lugn att jag idag har suttit och spelat Super Mario på mitt gamla hederliga SNES och tagit en paus ifrån själva pluggandet. Faktum är att den pausen håller på i skrivande stund. I nuvarande stund sitter jag och skriver det här( duh!) och lyssnar på den gamla sovjetiska nationalsången. Varför gör jag det? Jag förbluffar mig själv igen! Jag har satt den på repeat. Är det för att jag tycker att den är bra? Och kan jag jag ens säga att jag tycker att den är bra? Den representerar för sjutton Sovjet, jag kan inte texten och jag har inte en aning om vad den betyder.

En simpel gissning får väl bli att jag faktiskt gillar den sovjetiska nationalsången(kan ingen fixa en förkortning!?) trots att jag inte vet vad den betyder eller kan stå för något som sägs i den.

Och vad gäller pluggandet så... Ja, så vad? Plugga kan säkerligen vara bra, men vem behöver inte en paus någon gång då och då? Faktum är att jag inte känner mig särskilt orolig inför någonting under de två kommande veckorna. Vad kan gå fel liksom? Proven borde faktiskt inte ses som ett hinder egentligen. Man borde se det som chanser att faktiskt övertyga både sig själv och sin lärare att man klarar av det här!

Nu sitter säkert någon läsare och bara väntar på en klok slutsats och en bra mening med det här inlägget. den läsaren tänker jag nog tyvärr göra besviken genom att säga att det inte finns en enda liten underliggande mening med det här inlägget :)  Tanken är nog snarare att det får bli upp till läsaren om den kan hitta något om den vill det eller helt enkelt lämna en liten kommentar och sen bara dimpa bort i cyberoändligheten!

såå.. ja.. det här inlägget är totalt skrivet på improvisation och nu tog det slut helt enkelt! H a det bra

Spontanheten har talat!

"Lev som en man. UGH!" - stora ord i K-red